Nu har jag inte skrivit på några dagar igen, men de beror på att jag har jobbat och när jag inte har jobbat så har jag myst med Andreas, eller så har jag inte orkat skriva. Men idag mår jag inte så bra så då är de skönt att skriva av sig.

Vissa dagar mår jag verkligen dåligt, de kan bero på att jag jobbar mycket och håller på att bli utbränd men de vill jag inte tro på. När andra mår dåligt kan de påverka mig och få mig att bli ledsen, fast att dessa personer inte ens bryr sig om mig. Jag blir ledsen för "deras" skull och börjar gråta, gör inget dessa dagar jag mår såhär.. Befinner mig i sängen hela dagen men datorn i knät och tv:n på.

Men varför ska jag må dåligt och bli ledsen över folk som har problem? Jag har ju de hur bra som helst. Jag har världens bästa pojkvän/sambo/fästman. Som jag har tillbringat över tre år med. Som verkligen älskar mig, och so jag älskar mest av allt på denna jord. Utan honom vore jag inget alls. Ingenting. Kanske är de så att jag blir ledsen för att jag vet hur bra jag har de? jag vet inte varför, och ibland när jag är ledsen så vet jag inte ens varför. Brukar komma in i en period då jag är jätte deppig, då kan jag börja gråta för ingenting. Varför gör jag det när jag inte ens vet varför jag är ledsen? De är nog mycket som kan spela in i detta, jobb, vänner, personliga saker osv.

Är det någon som känner igen sig? Kan man göra något åt de, isåfall vad? Jag vill inte må sådär för de går ut över den person som betyder mest för mig. Det är han som får lida för att jag har en dålig dag. Och de gör oxå att jag inte mår bra eftersom jag vet att de går ut över honom.

Hur som helst så ÄLSKAR JAG DIG ANDREAS COLLIN, utan dig är jag inget <3 Du är mitt allt!

Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg men behövde rensa hjärnan på lite skit.
Känns i alla fall lite bättre nu, förhoppningsvis ännu bättre när Andreas kommer hem och jag får krama om honom och pussa på honom.

Så som jag känner för honom har jag aldrig kännt för någon annan.

/ Helen