Nu sover hon äntligen. Tog lite tid men till sist så :) så nu kan jag krypa ner under täcket med gott samvete. Tycker det är så jobbigt när hon krånglar vid nattningen :( ibland vill jag bara sätta mig ner och gråta. Så kände jag ikväll. Som tur är så har jag ju min älskade Andreas som alltid finns vid min sida. Jag älskar honom så. Vad skulle jag göra utan honom? Och det är ju tack vare honom som jag har fått min underbara Isabelle. Eller vår. För hon är ju vår :) Nej nu ska jag sova. Ska bli underbart skönt :) sov så gott på er :)