Ibland är allt så jobbigt, då önskar jag att jag vore liten igen  så att mamma kunde trösta mig. Men nu är jag stor och ska kunna klara mig själv. Men hur ska jag kunna gör de när den jag verkligen älskar av hela mitt hjärta inte heller är på topp när vi båda är i botten vem ska då hjälpa oss upp igen? Hur ska det bli ska jag inte få kunna komma hem och verkligen känna att jag trivs i mitt hem, ska jag alltid behöva sucka när jag öppnar dörren till lägenheten för att jag vet att de ser ut som hej kom och hjälp mig. Hur gör man för att hitta lusten och orken igen?

Jag vill bara lägga mig ner och gråta ='(

Andreas, du är mitt allt utan dig vore jag ingenting. Jag vill bara att vi ska må bra igen. Jag vill kunna skratta med dig utan att ha ett problem som tygner ner mig. JAG ÄLSKAR DIG <3